Lina & Livet

Jag hatar att söka jobb. Jag hatar ovissheten som väntar i höst. Ändå försöker jag att leva i nuet, inte tänka framåt och inte oroa mig. Ändå gör sig tanken påmind varje dag. Idag fick jag veta att en av "värstingeleverna" i min klass hade uttryckt sin djupaste sorg över att jag skulle sluta under ett samtal med rektorn. Elever är besvikna över att jag ska sluta. Jag smälter. Jag gillar verkligen min klass. Kommer sakna dem. Men tyvärr finns det troligen ingen plats för mig i höst. Ändå hoppas jag. Det ordnar sig alltid. Får jag inte jobb där får jag kanske jobb på nån annan skola, och får jag inte det får jag väl dra mig tillbaka till banken, eller i värsta fall jobba som förskollärare. Eller nej, det vägrar jag. Då pluggar jag hellre. Eller nåt...

Men snart väntar ett långt härligt betalt sommarlov. Men...

All good things come to an end