Negativ

Stressad, huvudvärk och ryggvärk, det är vardagsmat på mitt jobb, jag är så fruktansvärt trött på det. Förskolan är ingen dans på rosor och definitivt inte det jag vill jobba med. Skrik, smuts, duka fram mat, duka av, skölja av, torka bord, tvätta smutsiga händer, få kletiga händer på tröjan, lyfta tunga barn, byta blöjor, köra tunga matvagnar, vara ute i ur och skur. Vad var det som var positivt? Kärleken från barnen, spontaniteten och att ingen dag är den andra lik. Men det väger inte upp tyvärr.

Jag har vågat. Jag kanske slutar inom en månad. Bara allt går vägen. Man måste våga chansa. Man vet vad man har men inte vad man får. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv. Känns som jag är på väg att ge upp en karriär för ett kortvarigt vikariat, men å andra sidan, vilken karriär? Förskolekarriären? Istället ger jag ju min lärarkarriär en push :)

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits